extrovert

Ska vi inte träffas och ta en bira? Det är en fras som får mig på ett sprudlande humör. Hela grejen har en speciell vibb. Inte minst så här års då man kan sätta sig utomhus och glassa i vårsolen. Men å andra sidan kan jag tänka mig att ta en bira när som helst. Är jag på promenad och ser en brygga, tänker jag att där skulle man kunna ta en bira. Ser jag en båt så tänker jag att det skulle vara nice att glida ut med några polare och ta några pilsner på en klippa i skärgården, ser en häftig balkong så...ja du fattar säkert.

Dryckernas helgonfigur. Här på Nalen (Mustasch tror jag)

I dagens City listas stans solsäkraste utehak. De skriver om kvällssolen på Debaser Slussen, om lunchgrillningen på Solstugan och om M/S Gerda som ligger en järnsjua från Ymer på Norr Mälarstrand. Gerda är perfekt för att ta en bira med några polare efter jobbet.

Ser du Duckens smajl? På väg med Waxholmsbåt till Metallica/Stadion.

Varför är det då så nice? Det är ett avslappnat sätt att umgås, det är väldigt skönt att känna solen värma ansiktet, det är alltid trevligt att surra med polare, det grymt gott med bira och inte helt sällan brukar den där soliga biran bli en till och sedan sluta med nattbus...

Biran på en uteservering är lätt en av de allra godaste, oavsett vilken sort som skummar i glaset. En annan goding är den i bastun. Eller den där första biran efter en avslutad golfrunda. Den spöas egentligen bara efter den första after ski-biran. Att sjunka ned på en barstol i pjäxorna med ömmande lår och istappar i skägget framför en kall, skummande bärnstensfärgad bira är absofuckinlutely fantastic.

After ski, polare (Nille på bild) och några kalla...

Tre favoritbira

1. Pilsner Urquell - Tjeckien

2. Kilkenny - Irland

3. Snake River Lager - Jackson Hole/USA