Lovebombing
Fest i "klubbhuset" igår. Vi kallar Carina och Märtas barre så. Det är där Ulmerkottarna festar ofast. Vi var fyra familjer som träffades. Barnen busade tillsammans, trots att det skiljer sju år mellan ettan och femman. Vi lite större barn drack bira på terassen i den generösa eftermiddagssolen. Det var några sådana där timmar som är obetalbara. Sex Jens av fem möjliga!
Sedan åt vi lammrack, som Märta grillat till perfektion, med Metallicas senaste som "softa" bakgrundstoner. Det var en riktig höjdare. Surret runt bordet var så där skönt garvigt avslappnat och ändå laddat med festentusiasm. Det märktes att det var påsk. Alla var lite mer Piero Gros bland flarrorna. Det känns idag, men ändå mest kärlek inombords. Tror jag ska slänga på The day that never comes och återuppleva smaken av de honungsmarinerade rackarna.
Tre som förtjänar lovebombing
1. Johanna Sällström - varje gång jag ser en Wallanderrulle så tänker jag varför?
2. Olle Ljungström - en stor artist som inte såg ut att må så bra i dokumentären som visades nyligen
3. Janne Westerlund - känns som en skön polare varje morgon i rockklassiker
