extrovert

Experimentet dag 2. Jag erkänner. Jag är hang around till Campariklubben. De bittras klubb. Fy fasiken. Eller egentligen fy fysiken. För halva livet sedan var jag rätt hygglig i basket. Drömde om att bli ännu bättre. Men så slet jag av baksidan på låret. Tränade inte på två år och gick upp från 78 till 88 kg. Började träna för hårt. Fick ont. Gav upp. Blev fetare. Började träna igen. Fick ont igen. Gav upp igen och i lördags vägde jag in på 105,6 kg. Som en jävla radiofrekvens.

Du lyssnar till 105,6 tjockklassiker...vågens siffror drog fram som en tsunami i mitt mycket medvetna undermedvetna. Med andra ord hög tid att börja träna igen. Det blev fem km på Crosstrainern på gymmet innan jag tränade basketgrabbarna i måndags.

Och igår lunch blev det 20 minuters löpning på sjukt stela gubben. Trots det svallade träningslusten i den förföriskt vackra vårsolen, som glittrade i iskrossen längs Norr Mälarstrand likt en välruskad Moijito i strålkastarljuset på La Cucaracha. Vill träna mer nu. Men inte för hårt från start den här gången. Inge mer Campari tack, hellre livsjuice att späda ut bitterheten med.

Hur jag mår idag? Jag har grotesk träningsvärk;)

Tre favoriter på 105,6 tjockklassiker

1. För fet för ett fuck - Svullo/Electric Boys

2. The Fat man - Fats Domino

3. Fat  - Wierd Al Jankovic